ÅRSKRÖNIKA 2005 Även det här verksamhetsåret började lite trevande, vi visste att vår strama budgethantering lett till att vi hade mer i kassabehållning än vanligt. Samtidigt var vi medvetna om att vårt äskande av medel för 2005 inte helt följt de riktlinjer som föreskrivits. Vår direkte kontaktman Leif Bölke kompletterade vår ansökan med ett konkret bud så allt ordnade sig. Mitt under det här fick vi samtidigt besked om att I-huset vid Telefonplan skulle utrymmas av LME, för att ge plats för ett nytt designcenter. Vi blev alltså av med både kanslilokaler och mötesplatser, veckan efter årsmötet skulle vi packa och flytta till Älvsjö. För månadsträffar och fester erbjöds vi Gröna matsalen på TN som ersättning. Januari Den 13:e gick julgransplundringen traditionsenligt, vår sista gemensamma aktivitet i I-huset, vemodet inför detta hindrade inte vår vanliga dansglädje. Karusellen och raketen fick nästan taket att lyfta, en fin avslutning av 10 år på HF. Vårt första besök för året tilldrog sig stort intresse av förklarliga skäl. Vi återvände till gamla Huvudfabriken som med helt ny interiör numera är hemvist för Konstfack. Den yttre skepnaden får man inte ändra på, den är K-märkt. Det var en helt ny värld som vi kom in i, inte mycket som påminde om det gamla Ericsson. Det var imponerande att se hur väl man tagit tillvara husets egenskaper. Ljust, luftigt och rymd över det hela. Om inte en verkstad som i gamla tider, så finns där i alla fall allt som man kan önska sig för att förverkliga sina konstnärliga idéer, från glasblåsning och gjutning till möbelsnickeri och textiltryck för att nämna några aktiviteter. Alla de nya hyresgästerna var nöjda med den nyskapade miljön. Februari Kyrkor brukar ju alltid ha en plats i våra besöksprogram, det första för året gick till vår närmaste, Uppenbarelsekyrkan på Bäckvägen. Den byggdes 1961 under ledning av arkitekt Johannes Olivegren. Vi fick mycket bra information om de vackra fönstren och om kyrkans mångsidiga användning. Bl a har man spelat Jesus Christ Super Star med kyrksalen som torget i Jerusalem och åhörarläktaren ovanpå altaret ! Vi drack kaffe med god bulle och kaka i församlingslokalerna på andra sidan av entréns springbrunn. Årsmötet var denna gång förlagt utanför Ericssons område, därför att vi ville bjuda deltagarna på buffé efteråt, våra hopsparade pengar ska ju på något sätt komma medlemmarna tillgodo. Idén var tydligen rätt tänkt, drygt 90 st anmälde sig till mötet. Samlingssalen på Tant Åkes krog rymmer bara 90 sittande så stämningen infann sig så att säga automatiskt. Förhandlingarna stökades raskt undan och avslutades med att Helena Dankovicz och Stig Garhult avtackades när de lämnade styrelsen. Stig Garhult utsågs också till hedersledamot efter 11 år som kassör. Den avslutande buffén var delikat, till Tant Åkes krog återkommer vi gärna. Medelhavsmuséet var nästa hållpunkt på vårprogrammet. Vi har sagt många gånger att första förutsättningen för ett lyckat besök är en engagerad och kunnig guide. Anna Konvicka uppfyllde detta med råge. Hon tog oss med på en resa till det forntida Egypten, för att illustrera dåtidens klädmode utsåg hon några av oss till mannekänger som draperades med mantlar och sjalar. Vi fortsatte till Grekland och här visade Ketty sitt kunnande genom att "gissa"rätt på en Gud som bara var halv. Större delen av de grekiska statyerna flyttades till romarriket som krigsbyte, vi följde efter dem dit. Romarna kunde själva, en relief visade att den erotiska konsten var uppfunnen redan då. Mars Riddarhuset är ett av våra mest frekventa besöksmål. Intresset var stort även denna gång, 49 personer deltog. Även här en medryckande och informativ guide. Huset skapades av fyra arkitekter och betraktas som ett av de bästa exemplen på barockstilen. Det har inspirerat andra att utforma smyckeskrin med Riddarhuset som förlaga. Tavlan i Riddarhussalen mäter hela 130 kvm, målades av Ehrenstrahl, han blev som första konstnär adlad på kuppen! Den 17:e var det dags för återstart i Gröna matsalen på TN med månadsträff. Träffar och fester ordnades ju alltid här i begynnelsen av föreningens verksamhet. Vi var 43 st som dansade och trivdes till Wahlén och Segeblads musik. Kaffet och wienerbröden smakade bra, det enda som inte fungerade som avtalat var öppethållningen av dörrarna. Securitas ryckte ut från Kista med en undran varför dörrarna öppnades ideligen, de skulle kopplat ur den elektriska låsningen under de timmar vi var där. April Tessinska palatset byggdes 1694-1700 som privatbostad åt stormaktstidens främste slottsarkitekt Nicodemus Tessin d y. Magnifikt palats med paradvåning och sceniskt uppbyggd barockträdgård. Sedan 1968 är det residens för landshövdingen i Stockholms län. Vårt intresse var så stort att besöket måste dubbleras. Årsfesten hölls den 21 april, den här gången var lokalerna helt i sin ordning med både klädhängare och toalettpapper! Även låssystemet fungerade utan anmärkning. Vi var 60 st som till fullo uppskattade både mat och dryck. Dansen pågick fram till 22.30, en timme senare kunde även styrelsen efter återställning lämna matsalen. Maj Musikmuséet var ett förstagångsmål för oss. Förtjänsten av detta måste helt tillskrivas vår musikaliska medlem Helena Dankovicz. Vår guide Eva Olandersson hade egentligen inte behövt något visningsobjekt, hon kunde uppträtt som universalinstrumentalist. Ursprunglig trumpet på snäcka, Birkaflöjt, Magdeburgerspel och mungiga, bland de mer originella. Vid sidan om allt musicerande hann hon med att berätta att f d Kronobageriet är Stockholms äldsta industribyggnad huvudsakligen uppförd under 1600-talet. Månadsträffen förflöt som vanligt, Wahlén och Segeblad får verkligen fart på dansandet, men vi är för få deltagare, motionen är både nyttig och glädjeskapande. Årets picknick i Tanto hölls den 26 maj, vädret lite tveksamt men regnet uteblev. Folke har alltid satsat på vinst i femkampen, den här gången räckte det med en gren. Alla boulekloten i maxrutan gav ett ointagligt poängförsprång. Våren avslutades med en resa till Visingsö och Vadstena. Vi hade för en gångs skull otur med vädret, det började på vägen ned och hängde med hela första dan. Kul Tur tog inte arrangemanget på fullt allvar och hade dessutom gett det åt en ganska orutinerad reseledare. Bussen fick stanna i Gränna med paraplyer och regnkläder inlåsta, vi färjade över till Visingsö, fick lunch som skulle vara Vätterröding, men var misstänkt likt smålax. Remmalag fick vi i alla fall prova. I ängslan att komma för sent till middan, kom vi i stället 1,5 tim för tidigt men missade å andra sidan allt sevärt i Gränna. Vadstena inleddes med en stadsrundtur med minitåg och därefter Bjälboättens palats med resterna av den heliga Birgittas kloster. Båda bra med engagerad lokal guide. Sen en timme ledigt före lunch. Kyrka, slott och annat fick vara. På hemvägen lade vi in ett besök hos Gunnes Väskor, med mer eller mindre permanent rea. Avslutningsvis bjöd föreningen på eftermiddagskaffe på Stafsjö Värdshus. Deltagarna över lag nöjda med en medioker resa, det väsentligaste är att vi får vara tillsammans, vi trivs helt enkelt. Augusti Höstsäsongen startade som vanligt med picknick i Hågelbyparken. Vi möttes vid grinden av Uno som motade bort alla getingar. Lite färre mötte upp den här gången, alla fick utan besvär plats vid borden. Flertalet fortsatte och dansade på den numera takförsedda dansbanan. September Månadsträffen i september var som vanligt på senare år inte särskilt välbesökt. Vi som kom dansade, drack kaffe och trivdes i alla fall. Henriksdals reningsverk var inplanerat den 20:e, men på grund av guidens sjukdom blev besöket framflyttat till den 8 nov. Besöket inleddes med föredrag plus kortare film, där vi fick lära oss vad som inte bör spolas ned i vasken eller toaletten. Vi förbrukar varje dag c:a 200 liter per person, efter en genomloppstid på 20 timmar ser vattnet så rent ut att det förefaller drickbart, för säkerhets skull bör man låta bli. Verket klarar 10000 liter per sekund, normalt passerar 3000 lit. Båtbyggarskolan skulle också fått besök i sept, men även här blev det inställt. Anledningen var att hela skolan gett sig ut på en veckas segling. Vi kunde till slut enas om 7 dec som besöksdag. Läraren Göran Hernlund gav oss en orientering om skolans org och verksamhet. Han hade först gått tre år på yrkesskola, sen fyra år som lärling, därefter hade han fått kalla sig båtbyggare. Vi fick många små tips om båtbyggandets hemligheter och löfte om att få återkomma om vi ställdes inför problem vid våra egna reparationsarbeten. Oktober Kul Tur, vår researrangör offererade en resa i Dan Anderssons spår med Ruben Lundberg som reseledare. Vi har ju ett speciellt förhållande till honom ända sen vår Hollandsresa 2000. Tycket bestod, redan första stoppet, Västanfors bygdegård var en pärla. Vi fortsatte upp till Brunnsvik för inkvartering och lunch. Eftermiddagen tillbringades i och vid kolvaktarkojor och milor. Ruben sjöng Dan Andersson till gitarr, vi vandrade också genom kohage bland komockor till Luossastugan. 800 m föreföll dubbelt så långt som det var för flera av oss. Andra dagen startade med K-E Forslunds Storgården, som numera är sommarställe för Rubens mamma och hennes systrar. Inte utan att vi var lite avundsjuka. Dan Anderssons grav på Ludvikas vackra kyrkogård fick också besök, liksom hans museum. Bussen gjorde en tur upp genom Grangärde, på en ringlande grusås mellan två tvillingsjöar Malingarna. De var så blanka att man tänkte mer på spegelglas än vatten. Här skulle man ju kunna bada sa någon, javisst sa Folke "det gör jag var som helst bara det finns publik." Bussen stannade och parkerade. Ruben, Folke och Lasse Pantzar hoppade i S:a Malingen. C:a 10 i vattnet men 18 i solen och vindstilla, alla tre överlevde. Grängesbergs nedlagda gruva och nostalgimuséum hann vi med före lunchen på Tallmogården. Vädret och höstfärgerna fullbordade intrycket av en fin resa. Höstfesten genomfördes den 13 okt av 59 gäster och två musiker. Den här gången var allt bra, mat, dryck och musik, alla var mycket nöjda. Amica blev mycket glada när arrangörerna framförde berömmet, och lovade att genomföra julbuffén lika bra. Den 19 okt var det dags för Almgrens sidenväveri. Från början var vi 39 anmälda, men med 4 återbud och 2 som uteblev, stannade det vid 33 besökare. Eftersom väveriet numera i stort sett bara är museum så var guiden preparerad efter detta och jättebra, hon behärskade både vävteknik och historien. Från början importerades allt sidentyg till Sverige, det var både dyrt och besvärligt. För att väva brokadmönstrat sidentyg i fantasimönster räckte inte tramporna i vävstolen till, utan barnarbetare fick ligga ovanpå och lyfta solven i rätt ordning för att inslagen skulle hamna rätt. När jacquardtekniken med hålkortsstyrning slagit igenom i Lyon, skickades en lärling dit föra att lära och i smyg kopiera. Det tog flera år, men detta historiska "industrispionage" lyckades och Almgrens kunde tillverka sidentyg till hovets stolsitsar. En skicklig väverska klarar c:a 1 m om dagen. En mycket uppskattad aktivitet. Arne Hultmans upplevelser som barn i Frankrike under andra världskriget fick vi ta del av den 26 okt. Arnes pappa var som anställd vid SKF stationerad i Paris och företaget bestämde att för affärernas skull, skulle han stanna kvar så länge det inte var total krigsskådeplats. Hela familjen beslöt att stanna, men hade en reträttplan när frontlinjen närmade sig. När de höga radiomasterna sprängdes var tidpunkten inne att ge sig av söderut mot Orléans. Arne då 6 år hade fått sin första cykel och fick som alla andra kasta sig i dikena för att klara sig undan flygplanens kulsprutebeskjutning. Nätterna tillbringades på golvet i utrymda skolsalar, bombningen av Orléans som bakgrundskuliss på natthimlen. Efter det att de tagit sig över floden Loire på landsvägsbro tog landkriget slut för Frankrikes del, vapenstillestånd proklamerades. Arne med familj beslöt att återvända till Paris. Nu fanns inte landsvägsbron kvar utan Arne fick bära sin cykel över järnvägsbron, med floden 30 m under, fullt synlig mellan syllarna. Vilken prestation av en 6-åring, men den nya cykeln fick ju inte förloras. Åter i Paris, ändlösa bombnätter, upp och ned i skyddsrum, insamling av granatsplitter som även vi fick beskåda. Befrielsen av Paris gick inte på en gång utan herraväldet över enskilda gator böljade fram och tillbaka. Arne visade upp den hemsydda lilla flagga som hängdes ut genom fönstret varje gång de allierade var på framryckning. Mycket mer än det här fick vi ta del av under en medryckande timme med Arne. Efteråt bjöd föreningen på landgång som 76 av oss tog del av. Oktober avslutades med att vi räckte speldjävulen ett finger! Vi besökte Casino Cosmopol under ledning av en guide med fantastiska röstresurser, här behövdes inga hörapparater. Vi fick del av husets historia och även instruktion i roulette och Black Jack med låtsasmarker som insatser. Efteråt fick vi kaffe med mycket goda småkakor, några kunde naturligtvis inte låta bli de enarmade banditerna, för de flesta med resultatet att enkronorna tog slut, det var bara Märta som kunde dra på rätt sätt, hon gick hem med ganska tung handväska. November Redan den 2 nov var det dags för nästa. Nu stod Solna kyrka på programmet. Ute var det regndis och småruggigt men inne i kyrkan varmt och trevligt. Kyrkoherde Anders Isaksson gav en intressant redogörelse om kyrkans historia, hur den ursprungligen fungerat både som kyrka och befästningstorn. Inne i sakristian visade han också alla de klädnader som prästerna bär, vi fick veta vad de skilda färgerna symboliserar. Efter besöket tog ett tiotal buss 3 till Slussen för kaffe och en god macka. Månadsträffen hölls den 17 nov. Wahlén och Segeblad spelade och skapade som vanligt god stämning. Endast 33 deltog, var är alla våra nya medlemmar? Den 23:e var det dags för Ericsson Experience Center i Kista för 39 förväntansfulla deltagare. Det började bra med kaffe och bulle. Sen blev det ännu bättre när Ronny Bergqvist tog hand om oss. Vi fick inte en presentation utan en show sprudlande av entusiasm. Han började med Lars-Magnus TRÄ-G telefon från 1878 i original (samma som Seniorernas logotyp) och hans tankar om vikten av att kunna kommunicera med andra människor. Sen fick vi bl a se den första släpbara 1-G (NMT) telefonen. En låda med en volym ungefär som två skokartonger. Därefter var det dags för huvudnumret, dagens 3-G och en del av dess möjligheter, t ex styra Powerpointpresentationen, ta bilder (kamera), lyssna på musik, se varandra vid samtal. Bandbredden är f n 0,4 MB och om ett par år räknar man med att ha 14 MB. Vad dessa ska fyllas med vet ingen i dag, men möjligheterna brukar alltid tas tillvara. Så har det varit hittills. Det var ett intressant studiebesök och alla tyckte det var mycket bra. Någon tyckte att det borde vara en stående punkt på vårt program, det hinner bli många nya funktioner på ett år. På Karl XII-dagen samlades vi för Persisk afton. Aftonen inleddes med persisk middag innehållande både varma och kalla rätter, till detta serverades vitt eller rött vin, kaffe och kaka avslutade. Sedan berättade Kinna Jacobsson om Iran och dess mattkultur, knytteknik och typiska mönster. Även andra konkurrerande länders produktion berördes. Efter detta vidtog huvudnumret, med hjälp av två vältränade medhjälpare visade Kinna upp nästan hela mattlagret och berättade vad varje enskild matta hade för unika egenskaper. Vi kunde samtidigt reservera den visade mattan för ev senare köp. Kinna var mycket skicklig i att trissa upp stämningen, vi kände oss deltagare i en exklusiv antikvitetsauktion. Det gällde att sno mattan innan någon annan hann före! Det var åtskilliga mattor som följde oss hem på kvällen. Ett annorlunda och mycket givande/tagande besök. December Årets aktiviteter slutade som vanligt med julbuffén, som i år hölls den 14 dec. Musiken denna gång utförde vårt s k husband på månadsträffarna, Wahlén och Segeblad och de var som vanligt bra. Maten var i stort OK, lutfisken lite torr och ris a la Malta kan konstigt nog ingen restaurang klara nöjaktigt. Vi har ju tidigare serverat sprit i egen regi genom att få utnyttja resp restaurangs serveringstillstånd, men nu var det stopp. Amica skulle klara det med egen personal med servering och betalning direkt vid bordet. Inte ens med massiv personalinsats kan det fungera, om vi ska kunna sjunga gemensamma snapsvisor efter en någorlunda samlad servering. Amica ville inte lyssna på våra varningar, vi har ju några års vana vid snabbservering. Vi fick inte chansen att klaga hos restaurangchefen, hon blev utbytt med kort varsel. Vårfesten är redan annonserad att gå hos Amica/TN, går den inte bra blir det fortsättningsvis i någon annan miljö. Med musiken var vi 80 st som överlevde kvällen. Övriga aktiviteter Solveig och Sten har även i år lett Boule-spel på torsdagarna med 10-12 deltagare. Märta har haft lite färre som deltagit i hennes vandringar på tisdagarna, men de har fortsatt att upptäcka allt det, som vi missat av Stockholms omgivningar, under vårt yrkesliv. Av ovanstående framgår att verksamhetsåret innehållit både toppar och dalar. Det bestående intrycket är dock klart positivt. Flytten av kansliet till Älvsjö har medfört en övergång till mer databaserat arbete för styrelsen. Hemsidan har blivit en ovärderlig tillgång, och vår kontakt med tilltänkta besöksmål går till stor del via Internet. ***********